Socialläran

Den katolska socialläran består av en rad påvliga rundbrev och kyrkliga dokument som behandlar olika samhällsfrågor utifrån kyrkans syn på vad en människa är, människans värdighet, hennes rättigheter och skyldigheter. Allt sedan sociallärans första påvliga rundbrev Rerum Novarum, (1891), har påvar kommenterat olika tiders samhällsproblem, varnat för sociala, politiska, ekonomiska eller miljömässiga situationer som på ett eller annat sätt har hotat den mänskliga värdigheten.

Man kan därför säga att socialläran är tidsbunden i relation till de samhällssituationer den kommenterar men att den gör det utifrån icke tidsbundna och universella principer.

Fyra grundläggande principer

Man brukar tala om att fyra grundläggande principer styr socialläran.

Personprincipen är viktig och ligger till grund för S:ta Birgittas arbete och syn på sin verksamhet. I personprincipen ligger kärnan i den katolska människosynen. Människan är både individ och social varelse. Hon är skapad av Gud. Människan är skapad av kärlek för att älska Gud och sin nästa. Detta är människans grundläggande uppgift och mening.

Eftersom kärleken inte kan tvingas fram så är människans frihet oerhört central för förståelsen av vad det är att vara människa. Människans frihet förverkligas när hon lever i kärlek och gör det goda som hon är skapad till. Människans djupaste och oantastbara värdighet ligger i hennes förmåga till fria val och i hennes förnuft (genom vilket hon kan avgöra vad som är rätt och fel och kan växa i kunskap).

Det gemensamma goda (bonum commune) är det som gynnar samhällsbygget, det vill säga det som värnar medborgarnas, de enskilda familjernas och individernas värdighet. Det är framförallt statens ansvar att det gemensamma goda värnas och tillvaratas i samhället.

Subsidiaritetsprincipen pekar på att en högre instans, till exempel staten, kommunen eller en offentlig myndighet inte skall ta över ansvaret för att utföra saker som en lägre instans eller en familj eller individ borde ansvara för att utföra.

Solidaritetsprincipen betyder som det låter, ett inskärpande av det faktum att vi är sociala varelser med ansvar för att göra gott mot varandra, fördela resurser så att människor inte lider nöd, inrätta sjukvård och ta emot flyktingar och så vidare.

Dessa fyra principer kan inte ställas emot varandra utan balanserar hela tiden våra handlingar och statens handlande.

För S:ta Birgittas del betyder det att vi ser det som vår uppgift att vara en av katolska kyrkans verksamheter som bidrar till det gemensamma goda, värnar och ger människor möjlighet att utveckla och leva sin värdighet som personer som bär vårt gemensamma samhälle.

Källa och vidare läsning Compendium of the Social Doctrine of the Church